Herstal [ersta´l], Stad i provincen Liége vid floden Meuse i ö. Belgien; 36 3434 inv. (1989). Herstal som numera är sammanvuxet med Liége, är en industristad med tillverkning av framför allt vapen och ammunition, metallvaror, maskiner och motorer, elektrisk utrustning samt konstgödsel.

(ur Nationalencyklopedin åttonde bandet.)

FN vapentillverkare. 
Den mest kända Belgiska vapentillverkaren är Fabrique Nationale, eller FN som företaget vanligen kallas. FN är mest känt för sina bockbössor, men byggde även sida-sida-vapen i boxlås- och sidolås versioner. 

(ur Gamla fina vapen, Fredrik Franzén) 
 

Bilar 
FN tillverkade belgiska bilar i mer populära prislägen och hade fördelen av att vara en del av ett framgångsrikt företag som också syslade med tillverkning av vapen och motorcyklar. Deras konventionella små fyrcylindriga bilar hade toppventilmotor och från 1924 fyrhjulsbromsar. De började 1900 med en lätt tvåcylindrig voiturette och 1910 tillverkade de normala fyrcylindriga bilar, ca 4 - 5 om dagen. Deras mest kända modell, FN 1300 tourer tillverkades mellan 1924 - 1933. Motorn förstorades 1928 från 1327cc till 1450cc samtidigt som den fick batteritändning i stället för magnet, och den förstorades ytterligare till 1628cc år 1930. Under sitt nioåriga liv såldes den lilla fyrcylindriga FN -vagnen i 7302 exemplar. 

(ur Bilen 1885 - 1930, G.N. Georgano) 

Bilar 
Belgien är i dag inte berömt för någon bilproduktion, men före andra världskriget tillverkade vapenfabriken FN bilar. En FN med 3250cc motor vann Liége - Rom - Liége - rallyt 1933 och är den enda inhemska bil som vunnit detta belgiska rally. 

(ur Bilar, en guinness rekordbok, Anthony Harding) 

AB, Belgimex
Belgimex som var stationerat i Stockholm på adressen Runebergsgatan 12, var generalagent för F.N. och Sarolea som också var från Belgien. Detta var mellan åren 19?? - 19??.

HVA 
Merparten av motorcyklarna från HVA -fabriken var utrustade med FN -motorer från år 1903 till 1909 och ersattes sedan med en tvåcylindrisk Schweizisk MotoRéve -motor. 

NV 
NV = Nymans Verkstäder, presenterade 1927 mod 249 (även känd som spjälstaketet) med en helt nykonstruerad toppventilmotor, som dock uppvisade stora likheter med FN. 

(fritt ur MC från alla tider)

Nordenstjernan
Konstruktören hette Paul Kelecom. Han arbetade för Belgiska FN, och visade den första variantenav FN maskinen redan 1905. Fabriken stod därmed för en av de första praktiskt användbara motorcyklarna. Motorn var en luftkyld360cc rak fyra på längden i ramen med kardandrift till bakhjulet. Koplingen och växellåda saknades på de första exemplaren, men snart fanns kopplingen där och manövrerbarheten blev förstås helt annorlunda.
Motorn förstorades snart till 500cc.
Hur märket Nordstjernan kom in i bilden är egentligen en enkel historia. Viklunds i Stockholm importerade FN maskiner och räknade väl med att de skulle bli lättare accepterade hos oss med det svenskklingande namnet Nordstjernan, som företaget har använt på sina trampcyklar. Alltså satte man dit en dekal med Nordstjärnan på. och ett nytt mc-märke hade sett dagens ljus.

(Ur Classic Motor Magasin Nr 4 1998)

FN 
Den Belgiska FN -fabriken var i många avseenden pionjär inom motorcykeltillverkningen. Redan år 1903 försåg man sina motorcyklar med kardandrift. På detta sätt kunde man undvika problem med slirande drivremmar och ospända kedjor. 

(ur MC från alla tider) 
 

FN (1904) 
Redan i början av seklet fanns många välrenommerade firmor som gjorde motorcyklar. En av dem var F.N. med säte i Herstal utanför Liége. Fabriken tillverkade bilar från år 1889 och motorcyklar från år 1903. För sin första modell använde firman en trampcykel med förstärkt ram, vid vilken den fäste en encylindrig fyrtaktsmotor på 250cm³. Kapaciteten var 1,5 kw (2 hästkrafter). 
    1904 överraskade firman allmänheten på bilsalongen i Paris med en världsnyhet: den första serietillverkade motorcykeln med fyrcylindrig motor (designer var Paul Kelecom). Modellen var en sensation inte bara tack vare den vackra, fyrcylindriga radmotorn utan framför allt därför att maskinen redan hade bakhjulsdrift med kardanaxel. Motorn på 364cm³ var placerad i rörramens nedre del, som därför var förgrenad. Kapaciteten var 3 kw (4 hästkrafter) vid 1800 varv i minuten. Motorn var tillräckligt elastisk för att det inte skulle behövas någon växellåda. Under de följande åren ökades slagvolymen till 500cm³ och kapaciteten till 3,7 kw (5 hästkrafter). Från och med 1907 levererades modellen på särskild begäran även tvåväxlad, med växellådan inbyggd i kardanaxeln enligt engelskt system. Modell F.N. hade fler anmärkningsvärda detaljer. En högspänningsmagnettändning från Bosch satt på motorblockets främre del (driven av vevaxeln). Bränsleblandningen finfördelades i en "äkta" förgasare, till skillnad från de vanliga avdunstningsförgasarna, och fördes in i cylindrarna genom automatiska insugningsventiler. Rörramen hade redan framgaffel med fjädring. Toppfarten var 60 km/tim. 
    Kombinationen av fyrcylindrig radmotor och kardanaxel hävdade sig mycket bra, och började snart användas av flera kända motorcykeltillverkare. 

(ur Veteranmotorcyklar från hela världen, Juraj Porazik). 
 

FN (1905) 
År 1905 kunde publiken vid cykelutställningen i Paris beskåda en sällsam och revolutionerande motorcykel. FN -fabriken presenterade då sin fyrcylindriga modell som genast blev en succé. Den fyrcylindriga motorn med sin vibrationsfria gång i kombination med ett vettigt tändsystem bestående av magnetapparat i stälet för batteri och tänspole, gjorde ekipaget till en publikfavorit. 

FN med  sidovagn 1914 
Året då första världskriget startade, upphörde tillverkningen av den mindre fyrcylindriga FN motorcykel och mod 700 presenterades. Detta var en modell som främst var avsedd för sidovagnsbruk och den kunde uppnå 75 km/h. Motorn var på 750cc och utvecklade 7 hkr. Kickstart, samt växellåda med tre växlar var några av nyheterna. Modellen kom att tillverkas under hela första världskriget och var bl.a mycket populär bland tyska arméns ordonnanser. Efter krigsslutet år 1918 fortsatte tillverkningen av denna pålitliga och robusta modell för att år 1923 ersättas av en helt ny modell med finesser som bl.a toppventilmotor. 

FN (1924) 
Från och med 1924 övergav FN -fabriken kardandrift och motorcyklarna blev kedjedrivna på konventionellt sätt. Motor och växellåda var byggda i en enhet. Under 1920- och 1930 talet var FN ett stort tävlingsnamn. Inte minst i Sverige tävlades det ofta på FN -maskiner.

(ur MC från alla tider)

F.N.
1901 Fabrique Nationale var vapentillverkare som först tog upp cyklar, där efter motorcyklar. Tidiga modeller hade encylindriga 133 cm³ motor monterad i en cykelram
1904 Konstruktören Paul Kelecom ritade en fyrcylindrig 360 cm³ motor med kardandrivning, den första multicylindriska motorcykeln och dessutom den första som var konstruerad som en enhet. Slagvolymen växte stegvis. Den sista ver. tillverkades mellan 1923 - 1926.
1923 Encylindriga fyrtakts, blockmotorer presenterades. Encylindriga 350, 500 och 600 cm³ sid- och toppventilare utgjorde basen för FN:s produktion till 50-talet. Under 20- och 30-talen hade märket stora tävlingsframgångar och slog också flera rekord med René Milhoux.
Från 1933 byggdes tvåyakts lättviktare.
Ett kort tag före andra världskriget tillverkades en 1000 cm³ boxer men på 50-talet utgjordes största produktion av 50 till 300 cm³ tvåtaktare
1965 Tillverkningen upphörde.

FN 1920
De första FN-motorcyklarna kom 1901 och hade 133 cm3 motorer. Efter 1904 hamnade de encylindriga modellerna i skuggan av de fyrcylindriga. En kardandriven encylindrig 150 kom 1909 men hade samma ram som den fyrcylindriga modellen. Vevaxeln roterade i motorcykelns längdriktning Denna FN moderniserades 1912.
Med sin flerskiviga koppling och tvåväxlade låda var FN överlägsen andra motorcyklar i sin klass.

FN M13
Trots framgångarna med de kardandrivna fyr- och encylindriga modellerna började FN bygga konventionella kedjedrivna maskiner på tjugotalet.
Under tretiotalet fanns både sidventilare och toppventilade encylindriska modeller. Det mest anmärkningsvärda med M13 är framgaffeln. När hjulet fjädrat uppåt sträktes fjädrarna. Från 1953 användes en vanlig teleskopgaffel.

(ur Stora uppslagsboken om Motorcyklar / Hugo Wilson)